Owen Fitzgerald (1916-1994) arbetade med flera serier, men är nog mest känd som tecknare på serietidningsversionen av Hank Ketchams ”Dennis”, där han efterträdde Al Wiseman i början av 1960-talet (Fred Toole fortsatte skriva manus fram tills serietidningen lades ned i USA 1982).

Volym två av Papercutz’ inbundna utgåvor av klassiska Dennisserier är ägnad åt Fitzgeralds serier, och ger tillfälle att studera honom närmare.

Mark Evanier noterar i en artikel, som återges i boken, att han var känd som en extremt snabb och pålitlig tecknare – en inte oväsentlig egenskap inom den dåvarande kommersiella serieindustrin. Han återger en anekdot där Fitzgerald tecknade en komplett serietidning på ett dygn.

Den här flyhäntheten märks på hans Dennisserier, som ser ut att ha tecknats snabbt utan att vara slarviga. Här är några exempel.

I den här scenen från 1962 ser vi hur frisören försöker lära Dennis en läxa (som nog vore omöjlig idag). Håret på hans underarmar är bara tecknat som några slingor, mer av en markering av armhår än en avbildning, men det räcker.

Och här följer Dennis och Tommy med sin nye kompis för att hälsa på dennes pappa som jobbar på en glassfabrik (1960). Vi ser fabrikslokalen med maskinerna, och receptionen utanför. Maskinerna i bakgrunden är väldigt enkelt tecknade, bara några streck, men vi får en tydlig bild av dem: en tratt upptill, antagligen för ingredienser, en rund öppning framtill, några mätare… Innan Internet tog det antagligen längre tid för honom att hitta referensbilder för maskinerna än att teckna av dem.

Slutligen har Dennis’ pappa år 1966 beställt ett biljardbord till källarrummet. Perspektivet är litet snett och vint (och se på biljardkön!), men än en gång, det funkar. Och se på lampetterna i bakgrunden: om man bortser från färgläggningen är det bara några krumelurer. Men det räcker för att ge en igenkännlig bild. Det ser ut att vara gjort med några snabba svep med pennan, något som vittnar om en god iakttagelseförmåga och en säker tecknarhand.