I ett tidigare blooginlägg skrev jag om hur en söndagssida från Mort Walkers Knasen omarbetades till en serietidningsepisod om tre sidor.
Här är ett nytt exempel, men den här gången har upphovsmannen till serietidningsversionen gjort ett misstag.
Läs merJag har ju tidigare nämnt att klassiska serier ibland kan ge glimtar av sin samtid utan att vi väntar oss det.
Fantagraphics’ stora samlingsutgåva av Carl Barks’ samlade Disneyserier, som beräknas bli på omkring 30 volymer, närmar sig slutet. För att få en bra start började man med volym 5, som innehöll serier från 1947, i början av Barks’ storhetstid. Nu har man börjat närma sig slutet av hans aktiva period, och börjar då samtidigt att ge ut de tidiga volymerna, med början i volym 4, med serier från 1946-1947. Att se Barks’ tidiga serier samlade leder till vissa reflektioner.
Läs mer
Vid nyläsningen slås jag av en del saker, som jag inte tänkte på när jag läste serien förts gången som liten. Historien påminner till strukturen om Tintinäventyren från samma tid, 30-talet. Hergé hade lämnat det improviserade berättandet från de tidigaste albumen, och rörde sig mot mer sammanhängande berättelser, men utvecklingen är inte fullbordad och här finns en del märkliga sidospår i handlingen, såsom en sekvens när Lotta blir kidnappad i USA. Här finns också många inslag som påminner om samtida pulpkultur, mer än i de Tintinäventyr Hergé gjorde samtidigt: undervattenspirater, en galen vetenskapsman med undervattensbas, en jätterobot, människoätande infödingar.
Läs merDen fransk-belgiska komiska superhjälteserien ”Oslagbar” (franska ”Imbattable”) av Pascal Jousselin publicerades på svenska i Fantomen 2019-2020, och i ett album 2020. Oslagbars superkraft består i att han, till skillnad från andra i hans omgivning, är medveten om att han är i en serie och kan utnyttja det genom att förflytta sig fritt mellan rutorna. ”Tiden är rummet och rummet tiden” som han själv säger. I serien finns även andra personer med superkrafter av metakaraktär, såsom Oslagbars sidekick 2D-pojken eller Tvåde (franska 2D-Boy, Toudi) och superskurken Gycklaren (Le Plaisantin).
Jag gillar att studera översättningar och anpassningar av serier, till exempel Läderlappen, Johan och Pellevin. Här är ett nytt exempel.
Det rör sig om ”Musse Pigg på drottning Kaloas eldö”, ett italienskt Musse Pigg-äventyr av den store Romano Scarpa. På svenska publicerades den 1974 i Kalle Ankas pocket 16, Björnligan i knipa (Kalle Ankas pocket var och är platsen för svensk utgivning av italienska Disneyserier, som är avsedda för pocketformatet). När Fantagraphics gav ut Scarpas Disneyserier på engelska (”The eternal flame of Kalhoa” i Disney masters vol. 5, Mickey Mouse: The Phantom Blots double mystery), hade jag möjlighet att jämföra olika versioner.
Läs mer
Det verkar som om Peyos klassiska Johan och Pellevin håller på att göra en comeback på svenska. Efter Peyos (Pierre Cullifords) död skrev hans son Thierry Culliford manus till fyra nya äventyr med hjälp av veteranen Yvan Delporte (för de första tre) och Luc Parthoens (för det sista), som kom ut 1994-2001, tecknade av Alain Maury. Dessa har nu getts ut på svenska av Egmont, som antyder att om de går bra kan man tänka sig att ge ut de franska samlingsvolymerna med Peyos originalversion.
Så hur lyckas Thierry och de andra med att förvalta arvet efter fadern?
Läs merMånga av de amerikanska familjeserier som vi läste i svenska serietidningar på 1960-1970-talet kändes och känns rätt tidlösa. Det går fortfarande att relatera till dem. Men ibland skiner det ursprungliga tidssammanhanget genom, när det talas om händelser som ännu var levande minnen. Här är några exempel.
Läs merIbland händer det att samma serie publiceras i flera format, ofta press och serietidningsformat. Då händer det att episoder från det ena formatet – i regel dagspressversionen – blir utgångspunkt för en episod i serietidningsversionen. Det har hänt med så skilda serier som Knasen, Musse Pigg och 91:an. Att jämföra de olika versionerna av samma historia, och vad som hände vid omarbetningen kan vara intressant.
Läs mer