Hur man kan återge ett spöke: om ”Oslagbar” av Pascal Jousselin

Den fransk-belgiska komiska superhjälteserien ”Oslagbar” (franska ”Imbattable”) av Pascal Jousselin publicerades på svenska i Fantomen 2019-2020, och i ett album 2020. Oslagbars superkraft består i att han, till skillnad från andra i hans omgivning, är medveten om att han är i en serie och kan utnyttja det genom att förflytta sig fritt mellan rutorna. ”Tiden är rummet och rummet tiden” som han själv säger. I serien finns även andra personer med superkrafter av metakaraktär, såsom Oslagbars sidekick 2D-pojken eller Tvåde (franska 2D-Boy, Toudi) och superskurken Gycklaren (Le Plaisantin).

Pascal Jousselins Oslagbar utbyttjar seriemediets egenskaper till att lösa brott.
Pascal Jousselins Oslagbar utbyttjar seriemediets egenskaper till att lösa brott. Klicka på bilden för att se den i större format.

Tyvärr blev det inte mer på svenska än vad som nämnts. Kanske serien var för specialinriktad för den lilla svenska seriemarknaden. På franska har den publicerats i serietidningen Spirou sedan 2013, och utöver det samlingsalbum som kom på svenska finns det ytterligare två album om Oslagbar, där Jousselin fortsätter att leka med serieformen och experimentera med seriemediet. Bland annat möter han en inbrottstjuv som kan utnyttja seriens textplattor, och besöker en märklig tredimensionell värld.

Från Pascal Jousselins "Oslagbar" (Imbattable). Jean-Pierres döda fru välter en soptunna och avslöjar klottraren.
Från Pascal Jousselins ”Oslagbar” (Imbattable). Jean-Pierres döda fru välter en soptunna och avslöjar klottraren. Klicka på bilden för att se den i större format.

Historien ”Opération Jean-Pierre” från 2021, återpublicerad i den tredje franska samlingsvolymen, är ett specialäventyr om Oslagbars vän, polisen Jean-Pierre. Vi får lära oss om hans bakgrund när han besöker sin frus grav på kvällen, och efteråt jagar han en klottrare, varvid det händer märkliga saker – det är som om någon hjälper till. Det är hans frus ande som ingriper, men han ser det inte. Spöket är inte tecknat på vanligt sätt, utan genom att färgen är blankare än i övriga bilden. Det är svårt att återge i en inscanning, men i bilden nedan syns hon som en skugga som knuffar undan soptunnan som klottraren gömt sig bakom. Det är mycket subtilt, och det tog en stunds läsning innan jag insåg att det faktiskt var något där. Och jag undrar om inte det var avsikten: läsaren märker inte spöket från början, men när det händer märkliga saker ser man efter och då ser man liksom en skugga – det ger en väldigt effektfull känsla av något övernaturligt och nästan osynligt.

Ett effektfullt och intressant trick, och en fin liten historia om kärlek bortom graven.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *