Kategoriarkiv: Analyser

Hur man kan återge ett spöke: om ”Oslagbar” av Pascal Jousselin

Den fransk-belgiska komiska superhjälteserien ”Oslagbar” (franska ”Imbattable”) av Pascal Jousselin publicerades på svenska i Fantomen 2019-2020, och i ett album 2020. Oslagbars superkraft består i att han, till skillnad från andra i hans omgivning, är medveten om att han är i en serie och kan utnyttja det genom att förflytta sig fritt mellan rutorna. ”Tiden är rummet och rummet tiden” som han själv säger. I serien finns även andra personer med superkrafter av metakaraktär, såsom Oslagbars sidekick 2D-pojken eller Tvåde (franska 2D-Boy, Toudi) och superskurken Gycklaren (Le Plaisantin).

Pascal Jousselins Oslagbar utbyttjar seriemediets egenskaper till att lösa brott.
Pascal Jousselins Oslagbar utbyttjar seriemediets egenskaper till att lösa brott. Klicka på bilden för att se den i större format.
Läs mer

Knasen från söndagssida till serietidning

Ibland händer det att samma serie publiceras i flera format, ofta press och serietidningsformat. Då händer det att episoder från det ena formatet – i regel dagspressversionen – blir utgångspunkt för en episod i serietidningsversionen.  Det har hänt med så skilda serier som Knasen, Musse Pigg och 91:an. Att jämföra de olika versionerna av samma historia, och vad som hände vid omarbetningen kan vara intressant.

Läs mer

Kalle och Hobbe – en lektion i serieberättande

Bill Wattersons legendariska Kalle och Hobbe är högaktuell hos flera förlag på svenska, ett kvartssekel efter att Watterson plötsligt valde att lägga ned sin strippserie. Cobolt ger ut nyutgåvor av de klassiska samlingarna, och Apart skall ge ut hela serien i inbundna samlingsvolymer, med början i höst. Som försmak har man gett ut en samling med ett urval söndagssidor. Den vackra boken är översättning av en katalog från en utställning 2001 på The Ohio state university cartoon research library. Här finns ett drygt trettiotal söndagssidor, och för varje sida visas Wattersons svartvita textade originalteckning, den färdiga färgversionen (med svensk text), samt Wattersons egna kommentarer. Det är en guldgruva för den som är intresserad av serieberättande.

Läs mer

Tyst berättande i Jen Wangs Stargazing

Jen Wang är en av de många seriseskapare för ungdomar som kommit fram i USA de senaste åren.

När jag läser hennes senaste, Stargazing, fastnar jag för bildberättandet i vissa sekvenser. Boken handlar om kinesisk-amerikanska Christine, vars föräldrar hyr ut det extrahus familjen har på villatomten (Christines ”grandpa” har bott där tidgare) till en mamma-dotter-familj som fått ekonomiska problem. Dottern, Moon, börjar i Christines skola och de blir bästisar, men hon bär sig märkligt åt.

Läs mer

Owen Fitzgerald, en snabb Dennistecknare

Owen Fitzgerald (1916-1994) arbetade med flera serier, men är nog mest känd som tecknare på serietidningsversionen av Hank Ketchams ”Dennis”, där han efterträdde Al Wiseman i början av 1960-talet (Fred Toole fortsatte skriva manus fram tills serietidningen lades ned i USA 1982).

Volym två av Papercutz’ inbundna utgåvor av klassiska Dennisserier är ägnad åt Fitzgeralds serier, och ger tillfälle att studera honom närmare.

Läs mer

Sommarkväll med Franka

Jag har tidigare nämnt att franskspråkiga serieskapare gärna skapar en närvarokänsla genom ytterst detaljerade miljöbilder. En serieskapare som excellerar i detta är dock en nederländare, kraftigt influerad av den franskspråkiga seriekulturen: Henk Kuijpers, vars serie om äventyrerskan Franka har börjat ges ut i samlingsvolymer på svenska av Cobolt förlag.

Klicka på bilden för att se den i större format
Läs mer

Spöket och biltaket: en scen ur Mark Crilleys ”Brody’s ghost”

Jag tycker alltid att det är principiellt intressant att se på en serieskapares skisser när han eller hon ändrat sig mellan skiss och slutlig version, eftersom det ger anledning till reflektioner över seriemediet: varför ansåg de att den slutliga versionen fungerar bättre (och håller jag med?).

Serieromanen ”Brody’s ghost” av amerikanen Mark Crilley publicerades ursprungligen i sex delar på Dark horse comics. Varje del var försedd med några sidor med skisser och intressanta kommentarer av Crilley där man kan följa hans arbete. Här är ett intressant exempel.

Läs mer

Johan och Pellevin på franska och svenska

Medeltidsserien ”Johan och Pellevin” (”Johan et Pirlouit”) av Peyo (Pierre Culliford) är en klassiker från den fransk-belgiska albumutgivningens gyllene år i Sverige på 1970-talet. Serien är väl numera mest känd för att Peyos mest kända skapelse, smurferna, först dök upp som bifigurer i några album.

Jag köpte nyligen ett album med ”Johan och Pellevin” i franskt original. Det rör sig om ”Le sortilège de Maltrochu”, som på svenska hette ”Den förtrollade hunden”. Det kom ursprungligen ut 1970, och var Peyos sista album i serien; spinoffserien om smurferna verkar ha tagit mer och mer av hans tid i anspråk.

Läsningen leder mig till vissa reflektioner angående den svenska översättningen (av Ingrid Emond, Coeckelberghs 1975).

Läs mer

Blueberry volym 5: mexikanare och ändringar

Cobolt fortsätter sin kulturgärning med att ge ut samlingsvolymer med Michel Charliers och Jean Girauds (Moebius’) klassiska västernserie ”Blueberry”. Äventyren i den senaste volymen, volym 5, representerar seriens storhetstid. Berättelsen om löjtnant Mike S. Blueberrys öden tar här en drastisk vändning. Cynismen i synen på armén och överordnade officerare har successivt ökat sedan seriens debut 1963, och nu fortsätter den sin naturliga utveckling. Serien, som började med namnet ”Fort Navajo”, och sedan blev ”Lieutenant Blueberry” efter den populäraste karaktären, blir från och med nu kort och gott ”Blueberry”. Blueberry själv har kommit långt från de relativt prydlige och välrakade officeren han var i början. Läs mer