Vid nyläsningen slås jag av en del saker, som jag inte tänkte på när jag läste serien förts gången som liten. Historien påminner till strukturen om Tintinäventyren från samma tid, 30-talet. Hergé hade lämnat det improviserade berättandet från de tidigaste albumen, och rörde sig mot mer sammanhängande berättelser, men utvecklingen är inte fullbordad och här finns en del märkliga sidospår i handlingen, såsom en sekvens när Lotta blir kidnappad i USA. Här finns också många inslag som påminner om samtida pulpkultur, mer än i de Tintinäventyr Hergé gjorde samtidigt: undervattenspirater, en galen vetenskapsman med undervattensbas, en jätterobot, människoätande infödingar.