Comanche: två bilder

Västernserien ”Comanche” av Greg (Michel Regnier) och Hermann (Hermann Huppen) är de två serieskaparnas genombrottsverk, tillsammans med ”Bernard Prince” som publicerades parallellt med ”Comanche” i den belgiska serietidningen Tintin från slutet av 1960-talet. I volym två av de samlingsvolymer (med tre albumhistorier i varje)  som Mooz förlag publicerar på svenska har de, efter en trevande början, nått mästarnivå. Inte minst gäller det Hermanns teckningar. Jag tänkte visa två exempel på bilder som fastnade i minnet.

Diligensen störtar från bron.I albumet ”Himmelen är röd över Laramie” förföljer hjälten Red Dust den laglöse mördaren Russ Dobbs och dennes medhjälpare. Hämndhistorien kombineras med skildringen av en grupp passagerare på en diligens som blir indragna i uppgörelsen.

Diligensen blir överfallen av Dobbs, som arrangerar ett klippskred när den passerar en bro. Kusken har varit förutseende nog att låta passagerarna kliva av och gå över bron efter diligensen, som vi kan se till höger.

Genom att inte ha någon text, vare sig i bubblor eller som ljudeffekter, blir bilden som en stillbild, ett fruset ögonblick eller kanske snarare en slow-motion-känsla. Tiden blir utdragen för läsaren, som den måste kännas för kusken när han störtar från kuskbocken ned i den strömmande floden. Vi ser hans reaktion i kroppsspråk och ansiktsuttryck. Och så är det hästarna…

Bilden är uppbyggd kring ett antal linjer. En i stort sett vågrätt linje markerar bron. En annan linje följer bergen i bakgrunden och markerar hur stenarna faller och diligensen störtar. Genom att den andra linjen är diagonal blir det en dramatisk kontrast mot den stabila första linjen. Ytterligare en diagonal motsvaras av kuskens kropp och hästarna. Ögat leds av de två diagonalerna mot krysset där de möts, i bildens dramatiska fokus, där diligensen träffas av stenarna och störtar.

Sheriffkontoret.I ”Shotgun Marlowe”, det andra albumet i volymen, skildras så Red Dusts försök att komma tillbaka efter att ha skjutit Dobbs och suttit i fängelse för detta. Det anknyter till ett genomgående tema från de första albumen, om hur civilisationen successivt kommer till prärien.

I bilden ovan av sheriffkontoret är det detaljerna som fascinerar. Vi ser sheriffen bakom sitt skrivbord, den ene vicesheriffen har sitt skrivbord i förgrunden, medan den andre vicesheriffens bord skymtar till vänster (han själv har just kommit in). Vi noterar järnkaminen i bakgrunden, gevärsstället m.m. Och så alla saker på skrivborden: pennor, stämplar, handlingar… I senare scener får vi också se de delar av rummet som inte syns här; på väggen till vänster om gevären hänger exempelvis en karta över distriktet. Slutligen en sådan sak som väggarna: ytterväggen är av tegel, medan innerväggen är av trä – utom runt häktet, där den fullt rimligt också är av tegel. Helheten ger en påtaglig känsla av ett riktigt rum, där läsaren själv kan befinna sig.

Samtidigt som jag arbetade med denna bloggpost slumpade det sig för övrigt att Göran Semb, seriens översättare, och Christer Larsson diskuterade ”Comanche” i ett avsnitt av Seriepodden (16 minuter in).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *