Fantomenserien fyller som bekant 80 år i år, vilket naturligtvis firas här i seriens andra hemland. I serietidningens jubileumsnummer publiceras dagsstripparna från seriens första dryga år, av Lee Falk och tecknaren Ray Moore, veterligen för första gången i oredigerat format på svenska (utgåvan i serietidningens jubileumsbok från 1975 var serietidningsredigerad). Det är mycket intressant läsning.

Som så ofta var fallet med äventyrsserier i dagspressen på den tiden hade Lee Falk  inte hela handlingen i den nya serien klar för sig när den började publiceras, utan han improviserade sig fram med manuset. Framför allt ändrade han sig angående vem Fantomen var.

Från början var Falks tanke att Fantomen skulle vara Diana Palmers rike beundrare Jimmy Wells som tog på sig trikåerna och masken för att bekämpa brottslingar. Den hopplöse rike playboyen som slåss mot skurkar under hemlig identitet var ju ett vanligt motiv i pulperans populärfiktion: Röda nejlikan, Zorro (båda i historiska miljöer), The Shadow, Läderlappen (som förde motivet vidare in i vår tid). Ett av de lyckokast som Jerry Siegel och Joe Shuster gjorde med Stålmannen var att de tog tillvara hjältens hemliga identitet, men lät den vara en vanlig ”Svensson”, som läsarna kunde identifiera sig med. Hade Falk hållit fast vid detta hade Fantomen blivit en i en rad liknande hjältar.

Men innan Jimmy Wells hann avslöjas för läsarna som Fantomen, inspirerades Falk i stället av äventyrets orientaliske skurk, prins Ahmed Singh, till att ge sin hjälte kopplingar till det mystiska Asien. Serien började publiceras 17 februari 1936, och under de första månaderna är det spännande 30-talsraffel med gangsters och tidstypiska österlänningar. Efter nästan tre månader, den 12 maj, kommer vändningen, när Fantomen i en dramatisk scen nämner dödskalleeden och avslöjar för Ahmed Singh, och för läsarna, att han inte är den amerikan de trott. Dialogen hamrar in för läsarna att han är något annat. Den radikala vändningen var möjlig eftersom läsarna inte fått veta mycket om Fantomen ännu, men mycket av det som föregått, inte minst samspelet mellan Fantomen och Diana, förstås bättre om man är medveten om att det ännu är Wells bakom masken. Några lösa trådar som hängde kvar från den första versionen knöts senare upp genom ett besök hos polisen. Trikåerna blev kvar som en sista rest av den ursprungliga idén.

Vändpunkten där Ahmed Singh förstår vem Fantomen är. Notera för övrigt hur Ray Moore ger liv åt scenen med en detalj som vinden, som griper tag i Dianas hår och Ahmeds frackskört.

Dock avslöjas inte för mycket för läsaren ännu, utan det är tydligt att Falk ännu inte bestämt sig för exakt vem Fantomen är. Han tyckte antagligen främst att det lät spännande med dödskalleeden. Fler antydningar om Fantomens höga ålder kommer, men först i början av oktober berättar Fantomen för Diana om sin bakgrund. Det är i stort sett den nu klassiska historien om 400 år av förfäders kamp mot pirater och ondska.

Det största undantaget är att han inte håller till i Bengali, utan på ön Luntok, som uppges vara ett brittiskt protektorat i Indiska oceanen nära Sumatra. Falk kan ha inspirerats av Andamanerna och Nikobarerna, som ligger i just det området. Historier om de vilda infödingarna på öarna (delar av Andamanerna är för övrigt ännu idag befolkade av okontaktade naturfolk) kan ha varit källa till bandarerna, som från början framställdes som kannibaler. I äventyret ”Luftens rövare” som utgör senare delen av det som publiceras i jubileumsnumret, rör sig handlingen också i området kring Bengaliska viken; Calcutta och Bassein vid Burmas kust nämns. Geografin är dock rätt vag och miljöerna klichéfyllda. Luntok verkar vara en mycket stor ö, med djungler och höga berg. I en bild syns dessutom en giraff, som ju hör hemma i Afrika.