Serien ”Spirou” har getts ut sedan 1938, då huvudpersonen skapades som galjonsfigur för den nystartade belgiska serietidningen med samma namn. År 2006 startades en sidoserie, ”Le Spirou de…”, på svenska kallad ”Ett extraordinärt äventyr med Spirou och Nicke”, där olika serieskapare får göra egna tolkningar av Spirou och Nicke utanför seriens vanliga kontinuitet. Resultatet har blivit mycket framgångsrikt. Det faktum att upphovsmännen inte är bundna av normal kontinuitet och seriens historia ger dem stor frihet, samtidigt som läsarna har andra förväntningar.

År 2014 kom ”Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man” av Émile Bravo som det första av dessa extraordinära äventyr ut på svenska. Det var en imponerande berättelse som handlade om Spirou som ung piccolo år 1939, i ett Europa på randen till Andra världskriget. Förra året kom första delen (av planerade fyra) av uppföljaren ”Hoppets tid” på svenska och nu i höst kom del två.

Bravos version av Spirou utspelar sig alltså vid tiden för andra världskrigets början. (Ibland hör man att de berättelser som Yann och Schwarz skapat för serien inspirerats av Bravo, eftersom de också låter Spirou arbeta som piccolo på hotell Moustic mot bakgrund av andra världskriget, med vaktmästaren Entresol som chef och antagonist. Detta är dock ett misstag; såväl hotellet som Entresol är hämtade från seriens tidigaste år, som delvis sammanföll med kriget och då den var en ren skämtserie.)

Om ”Porträtt av hjälten…” var imponerande, så gäller det i än högre grad fortsättningen. I del ett har kriget brutit ut, och vi får följa Spirou och följeslagaren Nicke genom den tyska invasionen och paniken som den för med sig, följt av början på ockupationen. En rad nya karaktärer introduceras: den unge flamländske nationalisten Staf, som från början vill ha ordning i samhället; den judiske konstnären Felix; den fritänkande bonden Anselme. Vi får se dem utvecklas och reagera på de extrema förhållanden som kriget och ockupationen utgör.

Det är ju ett klassiskt tema att ta ett antal olika karaktärer, utsätta dem för extrema händelser och förhållanden, och se hur de reagerar och vad som händer och använda det för att belysa skeendet. Bravo har genomfört det mycket skickligt.

I andra delen fortsätter ockupationen och en motståndsrörelse börjar märkas, samtidigt som vi får se Spirou, Nicke och de andra karaktärerna utvecklas. Framför allt Nicke, som i del ett var mer än lovligt naiv, blir mer och mer engagerad i motståndet mot ockupationen. Hans utveckling känns inte helt trovärdig, men å andra sidan hemlighåller han medvetet (och förståeligt) från Spirou det som fått honom att förändras.

Berättelsen är också en historielektion. I första delen är skildringen av invasionen och den panik som föregår de tyska trupperna mycket stark. Jag kan bara tänka mig det intryck den gör på en belgisk läsekrets. Miljöerna är detaljerade och i skildringen av exempelvis de fattiga barnen ger tydliga tidsbilder, liksom skildringen av motsättningarna mellan olika grupper i det belgiska samhället: borgare, kommunister, valloner, flamländare… Skildringen av Kyrkans roll är mycket negativ, men i del två vägs detta upp av den mer öppensinnade fader Philippe, som är involverad i motståndsrörelsen (han dök upp i en kort scen i del ett).