Ibland händer det att samma serie publiceras i flera format, ofta press och serietidningsformat. Då händer det att episoder från det ena formatet – i regel dagspressversionen – blir utgångspunkt för en episod i serietidningsversionen.  Det har hänt med så skilda serier som Knasen, Musse Pigg och 91:an. Att jämföra de olika versionerna av samma historia, och vad som hände vid omarbetningen kan vara intressant.

Här är ett exempel från Knasen, där oroginalet är en söndagssida av Mort Walker från 1955, som omarbetades för serietidningen Beetle Bailey nr 83 från Charlton comics, år 1971. Vem som tecknat den senare är inte säkert, det kan vara Bob Gustafson, men det är inte säkert. Bilderna kommer från extramaterialet till Egmonts samlingsvolym med den svenska Knasentidningens första årgång (1970), utgiven 2014, och det framgår inte varför söndagssidan är översatt till svenska men inte serietidningsversionen.

Vi noterar som hastigast att tecknaren har uppdaterat stil och justerat figurernas utseende så att det motsvarade vad som gällde i dagspressversionen omkring 1970.

Det jag tycker är intressant är dock vad omarbetningen gjort med själva berättandet. Skillnaden i fråga om omfång är inte stor, nio rutor mot tolv, men genom att utvidga två rutor och lägga till tre får tecknaren historien att sträcka sig över tre sidor, samtidigt som han utnyttjar sidindelningen till att understryka dess struktur på ett sätt som inte går i söndagssidan med dess begränsade utrymme.

Han har fyllt ut den första akten, the set-up, genom att förstora den första bilden så att den blir en ordentlig titelbild, samt lägga till två bilder, så att lugnet före stormen understryks.

Därefter, på sidan två, kommer akt två, komplikationer. Det är tre komplikationer, vilket går in bra i amerikanska serietidningars traditionella trestrippslayout. Den första komplikationen, Kockis’ pingpongbollar, tar upp första raden. Här har det lagts till en bild där man ser att Knasen ringer förrådet och talar med dem. Det är viktigt, eftersom det är förutsättningen för den sista komplikationen, kycklingarna. I originalversionen har Walker fått nöja sig med att i nästa bild visa klicket när Knasen lägger på luren. Bilden med den tredje komplikationen har dragits ut på längden för att passa in på en rutrad, men motivet (Jägarn med skyltdockan) passar mycket bra till det. I sista rutraden tillkommer som sagts den tredje komplikationen med kycklingarna.

Därefter kommer tredje akten, kaos, med i stort sett samma bilder som på söndagssidan (där tar akten upp drygt hälften av utrymmet, men här omfattar den en sida av tre).

Upphovsmannen till serietidningsversionen har tagit väl tillvara de möjligheter som getts av det utökade utrymmet.