Jag gillar att studera översättningar och anpassningar av serier, till exempel Läderlappen, Johan och Pellevin. Här är ett nytt exempel.
Det rör sig om ”Musse Pigg på drottning Kaloas eldö”, ett italienskt Musse Pigg-äventyr av den store Romano Scarpa. På svenska publicerades den 1974 i Kalle Ankas pocket 16, Björnligan i knipa (Kalle Ankas pocket var och är platsen för svensk utgivning av italienska Disneyserier, som är avsedda för pocketformatet). När Fantagraphics gav ut Scarpas Disneyserier på engelska (”The eternal flame of Kalhoa” i Disney masters vol. 5, Mickey Mouse: The Phantom Blots double mystery), hade jag möjlighet att jämföra olika versioner.
Historien handlar om hur Musse möter några inte alltför klipska sjömän, på svenska kallade Bill och Bob, och tillsammans ger de sig ut på jakt efter mayadrottningen Kaloas skatt på en outforskad ö. Väl där möter de en skurk, kapten Lurendreier, som också är ute efter skatten.
Scarpas svaghet som berättare är att han har en tendens att sväva ut på stickspår. I Kalle Ankas pocket har man strukit sammanlagt 12 av 63 sidor. Strykningarna rör sig bland annat dels om några av Bills och Bobs upptåg hemma hos Musse, och dels om ett uppehåll på en ö befolkad av vildar. Den sista strykningen ger upphov till problem som jag märkte redan som liten: på vildarnas ö får de reda på ny information om skatten, information som kommer att spela roll mot slutet av historien.
Men de verkligt intressanta förändringarna har gjorts i bilderna när Musse och de andra hålls fångna av kapten Lurendreier. Så här såg det ut i Kalle Ankas pocket:
Och så här i Fantagraphics’ utgåva, som rimligtvis motsvarar det italienska originalet:
Riktigt märkligt blir det när Musse vägrar arbeta:
(Kalle Ankas pocket trycktes på 1970-talet med vartannat uppslag i svart-vitt, antagligen av ekonomiska skäl. Trycket kunde också vara bättre.)
På svenska räcker det uppenbarligen att hota…
Hemmets journals förlag har uppenbarligen tyckt det känsligt med skjutvapen i serier som skall läsas av barn, även när det är skurken som håller i det.
Nu kan jag ju inte de här historietitlarna i huvudet, men bland de här tidiga Kalle Ankas Pocket-serierna har för mig att det förekom censur även i historierna om hur Kalle Anka äter ett modighetspiller som bara funkar på dagen och skjuter på ett maskotlejon med ett ”korkgevär”, om en tändstickskupp där skurkarna är svenskar i originalet, och någon tredje historia där Kalle råkar hamna på Nordpolen och det förekommer ett långt bortklippt sidospår om hur Joakim smugglade opium i apelsiner som ung…