Nationalmuseum är tömt för renovering. Under tiden passar man (d.v.s. Konstakademien, som äger tavlan) på att låna ut Rembrandts ”Batavernas trohetsed till Claudius Civilis” till en internationell vandringsutställning, ”Late Rembrandt”.

Bild från Wikimedia commons.

En av Nationalmuseums huvudattraktioner ägs alltså av en annan institution. Konstakademien utreder tydligen huruvida man skall fortsätta deponera den på museet, eller visa den själva. (Min gissning är nog att den kommer tillbaka till Nationalmuseum.)

Osökt kommer jag då att tänka på hur detta och andra verk var evakuerade till hemlig ort under andra världskriget – det bör ha varit förra gången tavlan lämnade huset.

I samband med det skrev Hjalmar Gullberg ”Hymn till ett evakuerat Nationalmuseum” (1942), där en av dikterna skildrar batavernas sammansvärjning, och där han relaterar deras uppror under Claudius Civilis mot romarna till händelserna i sin samtid, på samma sätt som Rembrandt och hans samtida kopplade ihop det med självständighetskampen mot Spanien.

”En duk må nämnas framför andra dukar:
kring bordet står ett sken av hemlig eld.
En lampa lyser som en lampa brukar –
men dold för våra blickar är den ställd.

—

Till fria folk blir deras minnen burna
som kämpat för sin frihet och sin fred.
Än lyfter ständigt nya sammansvurna
vid hemlig eld sin hand till trohetsed.

—

Det är ej nog att ha sin trygga bärgning,
om luften som man andas ej är fri.
Så möttes några män till sammansvärjning.
Så möts en ofärdsnatt kanhända vi.”