Den spruckna krukan och den ensamme cowboyen

Nobelpriset har delats ut, och det var mer intresse för litteraturpriset än vanligt. Det allra första Nobelpriset i litteratur delades ut 1901, och vållade en hel del debatt. Det finns också en liten koppling till ett Lucky Luke-album.

Under decennierna kring sekelskiftet 1900 dominerades Akademien av den ständige sekreteraren, poeten Carl David af Wirsén, vars konservativa smak och intriger ledde till mycket uppmärksamhet. Störst debatt blev det kring Nobelpriset, som tilldelades den franske poeten René François Armand Sully-Prudhomme, som i våra dagar är mest ihågkommen just som den förste Nobelpristagaren, och inget annat.

Sully-Prudhomme var redan i samtiden något av ett one-hit wonder, främst känd för dikten Le vase brisé, som kom ut redan 1865, och som skildrar en vas som spruckit av att en dam råkat stöta till den med en solfjäder. Vattnet rinner ut och blomman i vasen, en verbena eller järnört, dör, vilket blir en bild av hur en oförsiktighet kan göra så att ett hjärta spricker och kärleken dör.

Le vase où meurt cette verveine
D’un coup d’éventail fut fêlé ;
Le coup dut l’effleurer à peine:
Aucun bruit ne l’a révélé.

af Wirsén, vasen och Sully-Prudhomme av Knut Stangenberg, ur Puck 48/1903 (källa: Germund Michanek, Svenska akademien i skämtbilder, 1986)

Kritiken mot valet av Nobelpristagare blev som sagt stor – hur kunde man förbigå samtida storheter som Tolstoj, Ibsen, Zola m.fl.? Bland annat översändes en kombinerad protestskrivelse och hyllningsadress till Tolstoj, undertecknad av bland andra August Strindberg, Selma Lagerlöf, Anders Zorn, Vilhelm Peterson-Berger och Verner von Heidenstam. (Tolstoj blev faktiskt påtänkt för priset flera gånger, men avböjde.)

Karikatyrtecknarna, som på den tiden gärna ägnade sig åt kulturdebatter, kom att förse af Wirsén med en sprucken vas som ett stående attribut. Ännu 1903, två år senare, kunde Knut Stangenberg (senare känd för humorserien om Fridolf Celinder) i Puck teckna en bild där af Wirsén försöker limma ihop vasen åt ”Sully Prudholm”.

Numera är alltså Sully-Prudhomme bara ihågkommen som den bortglömde förste Nobelpristagaren. Och dikten om vasen är kanske mest läst (åtminstone i Sverige) i Lucky Luke-albumet Stjärnspel i Västern. Där är ett stående skämt att Sarah Bernhardt vid varje framträdande längs sin amerikanska turné deklamerar Le vase brisé. Exakt varför Morris eller hans manusförfattare (i det här fallet Xavier Fauche och Jean Léturgie) kopplat ihop Sarah med just den dikten vet jag inte. Hon lär dock ha haft deklamation av några av hans verk på repertoaren. Kanske man helt enkelt tyckte han var löjlig nog för ett running gag.

Sarah Bernhardt repeterar på tågresa genom USA

>

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *