Fantagraphics’ stora samlingsutgåva av Carl Barks’ samlade Disneyserier, som beräknas bli på omkring 30 volymer, närmar sig slutet. För att få en bra start började man med volym 5, som innehöll serier från 1947, i början av Barks’ storhetstid. Nu har man börjat närma sig slutet av hans aktiva period, och börjar då samtidigt att ge ut de tidiga volymerna, med början i volym 4, med serier från 1946-1947. Att se Barks’ tidiga serier samlade leder till vissa reflektioner.
Läs merKategoriarkiv: Recensioner
Johan, Lotta och Jocko: Hergés andra serie
Vid nyläsningen slås jag av en del saker, som jag inte tänkte på när jag läste serien förts gången som liten. Historien påminner till strukturen om Tintinäventyren från samma tid, 30-talet. Hergé hade lämnat det improviserade berättandet från de tidigaste albumen, och rörde sig mot mer sammanhängande berättelser, men utvecklingen är inte fullbordad och här finns en del märkliga sidospår i handlingen, såsom en sekvens när Lotta blir kidnappad i USA. Här finns också många inslag som påminner om samtida pulpkultur, mer än i de Tintinäventyr Hergé gjorde samtidigt: undervattenspirater, en galen vetenskapsman med undervattensbas, en jätterobot, människoätande infödingar.
Läs merJohan och Pellevin på nya äventyr
Det verkar som om Peyos klassiska Johan och Pellevin håller på att göra en comeback på svenska. Efter Peyos (Pierre Cullifords) död skrev hans son Thierry Culliford manus till fyra nya äventyr med hjälp av veteranen Yvan Delporte (för de första tre) och Luc Parthoens (för det sista), som kom ut 1994-2001, tecknade av Alain Maury. Dessa har nu getts ut på svenska av Egmont, som antyder att om de går bra kan man tänka sig att ge ut de franska samlingsvolymerna med Peyos originalversion.
Så hur lyckas Thierry och de andra med att förvalta arvet efter fadern?
Läs merKalle och Hobbe – en lektion i serieberättande
Bill Wattersons legendariska Kalle och Hobbe är högaktuell hos flera förlag på svenska, ett kvartssekel efter att Watterson plötsligt valde att lägga ned sin strippserie. Cobolt ger ut nyutgåvor av de klassiska samlingarna, och Apart skall ge ut hela serien i inbundna samlingsvolymer, med början i höst. Som försmak har man gett ut en samling med ett urval söndagssidor. Den vackra boken är översättning av en katalog från en utställning 2001 på The Ohio state university cartoon research library. Här finns ett drygt trettiotal söndagssidor, och för varje sida visas Wattersons svartvita textade originalteckning, den färdiga färgversionen (med svensk text), samt Wattersons egna kommentarer. Det är en guldgruva för den som är intresserad av serieberättande.
Läs merSpirou under ockupationen
Serien ”Spirou” har getts ut sedan 1938, då huvudpersonen skapades som galjonsfigur för den nystartade belgiska serietidningen med samma namn. År 2006 startades en sidoserie, ”Le Spirou de…”, på svenska kallad ”Ett extraordinärt äventyr med Spirou och Nicke”, där olika serieskapare får göra egna tolkningar av Spirou och Nicke utanför seriens vanliga kontinuitet. Resultatet har blivit mycket framgångsrikt. Det faktum att upphovsmännen inte är bundna av normal kontinuitet och seriens historia ger dem stor frihet, samtidigt som läsarna har andra förväntningar.
Läs merBlueberry volym 5: mexikanare och ändringar
Cobolt fortsätter sin kulturgärning med att ge ut samlingsvolymer med Michel Charliers och Jean Girauds (Moebius’) klassiska västernserie ”Blueberry”. Äventyren i den senaste volymen, volym 5, representerar seriens storhetstid. Berättelsen om löjtnant Mike S. Blueberrys öden tar här en drastisk vändning. Cynismen i synen på armén och överordnade officerare har successivt ökat sedan seriens debut 1963, och nu fortsätter den sin naturliga utveckling. Serien, som började med namnet ”Fort Navajo”, och sedan blev ”Lieutenant Blueberry” efter den populäraste karaktären, blir från och med nu kort och gott ”Blueberry”. Blueberry själv har kommit långt från de relativt prydlige och välrakade officeren han var i början. Läs mer
Bryan Talbots Grandville
Bryan Talbot har kommit ut med ”Force majeure”, den femte och sista volymen av ”Grandville”, så det är nu läge att läsa igenom volymerna och försöka skriva ned några iakttagelser och tankar. Läs mer
Sommarlovskänsla
”Den sommaren” av de kanadensiska kusinerna Jillian och Mariko Tamaki, på svenska från Placebo press, är en av 2015 års bästa serieböcker på svenska.
Huvudpersoner är två tjejer i tweenåldern, Rose och Windy. Rose är berättare och ett och ett halvt år äldre än Windy. De är sommarkompisar, som träffas varje år när familjerna tillbringar semestern i en stugby vid De stora sjöarna. Läs mer
Vår europeiska familj
Jag har med stort intresse följt Karin Bojs’ bevakning i DN av hur den moderna DNA-forskningen revolutionerat studiet av förhistorien, så när hon kom ut med en tjock bok om detta, ”Min europeiska familj”, såg jag till att köpa den på bokmässan (den fick ju senare Augustpriset).
Emanons märkliga minnen
”Emanons minnen” är en japansk serieroman av Shinji Kaijo (författare) och Kenji Tsuruta (tecknare), nyligen utgiven på svenska av Ordbilder förlag. Berättelsen handlar om en ung student som möter en mystisk jämnårig kvinna på en färja mellan de japanska öarna i slutet av 60-talet, och om vad som händer då, och senare.