Cobolt är ett av alla nya spännande förlag som dykt upp i Sverige de senaste åren och satsar på att ge ut franska serier på svenska. De är dotterförlag till ett danskt förlag och har främst profilerat sig med inbundna samlingsvolymer av klassiska fransk-belgiska serier, men de ger även ut annat intressant i översättning från franska. Till de senare hör den självbiografiska ”Framtidens arab: en barndom i Mellanöstern (1978-1984)” av Riad Sattouf.
Sattouf skildrar sin uppväxt som son till en fransk mor och en syrisk far. Denna den första av tre volymer sträcker sig fram tills han är sex år och skall börja skolan i Syrien. Dessförinnan har familjen bott några år i Libyen, där fadern fått en lärartjänst, innan han fick en tjänst i Syrien och familjen flyttade till hans gamla hemby utanför Homs (antikens Emesa).
Sattouf berättar i en lätt karikerad stil – tänk Seth kombinerad med Marjane Satrapi – om en kraftig kulturkrock mellan tillvaron hos morföräldrarna i Frankrike, där man är på semestrarna, och i Mellanöstern (boken är tryckt i tvåfärg, med länderna färgkodade, med blått för Frankrike, gult för Libyen och rött för Syrien). I Syrien verkar allting vara smutsigt, trasigt och fattigt, och Hafez al-Assads bild är alltid närvarande. Barn förrättar sina behov på gatan och det finns en slentrianmässig grymhet mot djur. Som läsare kan man inte undgå att tycka synd om Riads mamma, som vid ett tillfälle får ett hysteriskt utbrott när hon ser ett gäng barn misshandla en hundvalp. Vistelserna i Europa känns som en lättnad, vilket också verkar spegla lille Riads känslor.
Över huvud taget är det påtagligt att skildringen är ur barnet Riads perspektiv. Människor i Libyen och Syrien talar arabiska uppblandat med svenska (franska i original), där det svenska (franska) inslaget blir större allt eftersom han blir äldre och förstår mer av språket. Skildringen av Syrien är också mer detaljerad än av Libyen, eftersom han är äldre och kommer ihåg mer.
Fadern, som inte framstår som särskilt sympatisk, är arabisk nationalist. Seriens titel syftar på hans höga förhoppningar för Riad och för framtiden. Hans beundran för Khadaffi och Assad kontrasterar skarpt mot den smutsiga och korrumperade verkligheten.
Fadern förklarar den etniska och politiska situationen i Syrien för Riad
Riad Sattoufs skildring ger inblickar i Libyen och Syrien under åren kring 1980, med fattigdom, etniska motsättningar (inte minst antisemitism – jude är en av de värsta saker barnen i Syrien kan kalla varandra) och diktatur, samt i Libyen Khadaffis extrema idéer. Den ger på så sätt en viktig del av bakgrunden till dagens tragiska situation, och jag ser fram mot nästa volym, som redan kommit ut på franska och skall komma på svenska i vår.